..ut i cyberspace.

 Kompisar till mig skulle kalla det "så jävla 2007" eller liknande om de visste att jag nu börjat blogga. Men så är det iallafall. Here I am! 

Jag hoppar över övrig presentation och låter framtiden avgöra om vi(ja, du och jag alltså) lär känna varandra närmare.

Det är söndag kväll. Pojkarna är mätta, nybadade och nattade. Frun är på jobbet. Jag har två små pojkar. T och N, 2,2år och 0,11år. (Sättet att skriva deras ålder är helt logiskt om man som jag jobbar på förskola.)

Jag har varit pappaledig sedan februari. Börjar inte jobba igen förrän i september.

Förutom att vara heltidspappa är jag oxå triathlet. Jag tröttar ut alla som låtsas orka lyssna med mitt snack om träning, tävlingar, cyklar(mmm), rakat eller orakat, kompressionssrumpor och mat.

Om någon frågar hur bra jag är brukar jag svara att jag är någonstans mellan eliten och motionärerna. 

Jag skickade in mitt cv till Mazda triathlon i Stockholm och tilläts delta i elitklassen. Så kanske elit då:)  It´s a state of mind.

Imorgon har jag telefontid med en läkare angående några tester jag gjorde förra veckan.

Jag uppsökte vårdcentralen pga kramper i benen när jag simmar. Visst, det kan bero på dålig teknik och att jag spänner mig men jag ville bara kolla om jag hade någon saltbrist eller liknande.

Efter blodprov, urinprov, blostryck och ekg pratde jag lite med läkaren. Hon var väldigt bekymrad över min låga puls. Jag sa att det var vanligt att man hade under 40 som löpare eller cyklist.

Mitt ekg visade en liten avvikelse som hon inte heller var riktigt nöjd med.

Jag skickades härmed till UMAS akutmottagning för expertutlåtande.

Nytt ekg och nya prover och 7 timmar senare, 01,10 väcktes jag av en dansk läkare som typ sa, "det är normalt med ett onormalt ekg om man tränar så mycket som du verkar göra." Hjärtat är alltså större och starkare än hos Svenne Banan. Han sa att jag kunde gå hem och klippte upp mitt ID-armband.

Jag hade lovat min fru att inte promenera hem mitt i natten så sagt och gjort, 15min senare efter en skön löptur genom malmönatten kunde jag äntligen krypa ner hos familjen.

Imorgon har jag alltså telefonkonsultation med läkaren på vårdcentralen angående min framtid som elitidrottare.

Over and out.

 

camilla

4 maj 2009 08:14

Mmmm det är så härligt att du upprätthåller myten om den socialt missanpassade elitidrottaren som springer mitt i natten. Nu har vi ju även bevis rent fysiologiskt också, från läkarhåll :)!

 

Magnoy

4 maj 2009 11:03

Hallojs Martin!

Kul att läsa! Hoppas vi(ja, du och jag alltså) lär känna varandra närmare :-)

Så det blir Mazda triathlon för din del i sommar! gött
Har du några andra tävlingar planerade i sommar?
Lycka till med träningen.

 

Sofie

5 maj 2009 11:31

Kul att du också bloggar, nu kan man ju nästan fylla en morgon på jobbet med att bara läsa bloggar!
Kompressionsrumpa borde jag nog också testa, ska kolla med Fusion om de har den också ;-)

Ha det!

//Sofie

 

martin

5 maj 2009 13:55

Sofie!
Kompressionsrumpa är sån man får på cyklingen om man glömt stretcha sätesmusklerna innan ett lopp. Fan va syran kommer snabbt då:)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

En måste bort! Nu läggs mitt bloggande på is. Eller iallafall blir det högst sporadiskt under sommaren. Logga in nån gång då och då och kolla läget. Här kommer några coola bilder från göteborg. Sofie Nilsson har tagit dom. Ha en skön sommar alla glad...

Nyss hemkommen från en cykeltur med Tobbe, Fredde, Tove, Sofie, Angela och Marianne. Vi körde Toves berömda tempobana. Det var första gången för mig. Jag gav allt och syran sprutade fint. Både Tobbe och Fredde var dock snabbare än jag. Kan tempocykl...

kommer en annan dag. Men jag hade vissa tankar en bit in i loppet. Efter 3,31 på första kilometern och 7,08 efter två fanns det två val. Dåliga tankar eller bra tankar. Idag, för en gångs skull, blev det bra tankar. "Hellre dör jag än släpper Tessan!...

I fredags fyllde Nils 1 år. Han fick smörgås och juice på sängen och var helnöjd. Vi hade en härlig dag tillsammans hela familjen men tyvärr slutade den med blod och tårar. Strax innan läggdax snubblade Nils över en av sina leksaker och spräckte und...

Nu får jag ta tag i det här. Det räcker med en vilodag för att man ska tappa greppet om träningen. Jag är fullt medveten om att jag inte skulle hålla många veckor utan att vila. Varken mentalt eller rent fysiskt. Framförallt det mentala är viktigt. V...