..ut i cyberspace.

 Kompisar till mig skulle kalla det "så jävla 2007" eller liknande om de visste att jag nu börjat blogga. Men så är det iallafall. Here I am! 

Jag hoppar över övrig presentation och låter framtiden avgöra om vi(ja, du och jag alltså) lär känna varandra närmare.

Det är söndag kväll. Pojkarna är mätta, nybadade och nattade. Frun är på jobbet. Jag har två små pojkar. T och N, 2,2år och 0,11år. (Sättet att skriva deras ålder är helt logiskt om man som jag jobbar på förskola.)

Jag har varit pappaledig sedan februari. Börjar inte jobba igen förrän i september.

Förutom att vara heltidspappa är jag oxå triathlet. Jag tröttar ut alla som låtsas orka lyssna med mitt snack om träning, tävlingar, cyklar(mmm), rakat eller orakat, kompressionssrumpor och mat.

Om någon frågar hur bra jag är brukar jag svara att jag är någonstans mellan eliten och motionärerna. 

Jag skickade in mitt cv till Mazda triathlon i Stockholm och tilläts delta i elitklassen. Så kanske elit då:)  It´s a state of mind.

Imorgon har jag telefontid med en läkare angående några tester jag gjorde förra veckan.

Jag uppsökte vårdcentralen pga kramper i benen när jag simmar. Visst, det kan bero på dålig teknik och att jag spänner mig men jag ville bara kolla om jag hade någon saltbrist eller liknande.

Efter blodprov, urinprov, blostryck och ekg pratde jag lite med läkaren. Hon var väldigt bekymrad över min låga puls. Jag sa att det var vanligt att man hade under 40 som löpare eller cyklist.

Mitt ekg visade en liten avvikelse som hon inte heller var riktigt nöjd med.

Jag skickades härmed till UMAS akutmottagning för expertutlåtande.

Nytt ekg och nya prover och 7 timmar senare, 01,10 väcktes jag av en dansk läkare som typ sa, "det är normalt med ett onormalt ekg om man tränar så mycket som du verkar göra." Hjärtat är alltså större och starkare än hos Svenne Banan. Han sa att jag kunde gå hem och klippte upp mitt ID-armband.

Jag hade lovat min fru att inte promenera hem mitt i natten så sagt och gjort, 15min senare efter en skön löptur genom malmönatten kunde jag äntligen krypa ner hos familjen.

Imorgon har jag alltså telefonkonsultation med läkaren på vårdcentralen angående min framtid som elitidrottare.

Over and out.